Nyheter
Igår satt jag bredvid två unga nazister på pendeltåget. De hade alla attribut man kan tänka sig, inklusive tatuerat hakkors på kinden. En liten högtalare till mobilen ingick. Därifrån strömmade det vitmaktmusik. De var sinnebilden för allt som har med exkluderande att göra. Alla som är som oss får vara med. Detta fick mig att tänkatill. Är jag annorlunda? Jag hoppas att jag är det, men det tål att funderas på. I min roll som del av ett politiskt etablissemang är man på ett sätt exkluderande. Bara vi som är invalda är inbjudna att delta i omröstningar; Andra göre sig icke besvär. Vi avhandlar viktiga frågor i demokratins namn utan att alltid fråga eller bry oss vad andra som ej är inkluderade tycker. Det är ett praktiskt sätt att genomföra demokrati, men är det fortfarande bra? En politisk klass har vuxit fram, en klass som avskärmat sig från samhället och som de röstande inte känner varken gemenskap med, eller känner att de kan påverka. Även som politiskt intresserad, var jag, före jag blev invald, väldigt omedveten om de politiska frågor som avhandlades i min egen kommun. Finns det andra sätt att utforma demokratin på? Sett utifrån ett vänsterperspektiv är detta en fråga av vikt: Om människor inte känner sig delaktiga har vi snart fascismen som knackar på dörren. Folket litar inte längre på sina förtroendevalda och letar efter andra enklare lösningar. Sverigedemokraterna är ett tydligt exempel på detta.
Så, vad göra? Hur får man människor att bli mer aktiva i politiken. Människor måste få bli delaktiga i både besluten och i processen som leder fram till besluten men hur kan detta åstadkommasutan att göra det omöjligt att styra ett samhälle. Jag har inga svar. Däremot en vilja att diskutera och förändra. Wikileaks visar oss, på ett väldigt talande vis, vad som sker när politiker tror att de är en elit som har rätt att fatta beslut över medborgarnas huvud. Det finns ingen chans att påverka besluten med demokratiska metoder och detta har lett oss till ett övervakningssamhälle utan dess like. Stasi och Gestapo skulle ha varit gröna av avund. Vi måste öppna upp vårt samhälle. Vi måste göra politiker mer ansvariga för sina beslut och möta sina väljare oftare än vart fjärde år.
Jag har ett enkelt förslag som vi skulle kunna införa i vår kommun. Salem är en liten kommun med två väldefinierade centrum. I det ena, Salems Centrum, kan man möta människor inomhus utan några större arrangemang. Att vi som är invalda i våra politiska församlingar tar med oss ett bord, bjuder på lite kaffe från det lokala kondiset och en gång i månaden sätter oss ned vid bordet tillsammans med nästa Kommunfullmäktige mötesagenda och våra medborgare för att diskuterar den är inte mycket begärt. Att sedan dagen efter mötet sätta oss och berätta vad vi har röstat för och varför är inte heller det att kräva för mycket. Detta enkla förslag tror jag skulle kunna göra den demokratiska beslutsprocessen tydligare för Salems invånare och förhoppningsvis få dem att vilja engagera sig. Det skulle även innebära att vi kunde ta beslut som var mer genomtänkta och belysta av flera människor. Framförallt av de människor som det berör närmast. Det andra vi skulle vinna på ett sådant förslag är att transparentsen ökar. Mötena om besluten kommer inte längre att kunna ske i slutna rum utan att det motiveras eller redovisas på något sätt.
Det var allt för den här gången. Nu vill jag passa på att önska er alla
Ett Gott Nytt År
Moses